barnmedautism.blogg.se

Diagnosen har blivit satt på sonen, han har autism (nivå 2), utvecklingskada och antagligen epilepsi. Här tänkte jag skriva ner all erfarenhet och alla tankar jag inte kan med att prata med alla nära och kära om.

Mötet med läkaren

Kategori: Utredning

Första steget när utredningen var igång var att träffa läkaren i teamet som skulle utreda S. På detta mötet kunde vi gå båda två och det var skönt med någon mer än jag som förklarar. 

Läkaren var riktigt bra. Hon hymlade inte eller daltade utan det var bara fakta hon var ute efter. Hon hade specifika frågor som krävde specifika svar så man behövde inte fundera så mycket eller fundera på hur man skulle formulera något utan man kunde bara svara så som det var. 
Hon har hela tiden varit ärlig med att förklara varför hon frågar vissa saker, varför de testar vissa saker osv. Både jag o S pappa var ju medvetna om att S har vissa svårigheter och kräver lite mer och vi har haft tid på oss att bearbeta det så vi behöver ingen klapp på axeln eller gråta ut. Vi vill ju veta fakta...

Detta mötet kändes väldigt bra och avslappnat och det var inte riktigt vad jag trodde men jag trodde det skulle kännas jobbigare. 

Innan vi drog igång allt detta så googlade jag lite på just utredningar för autism. Tänkte se om jag hittade något om hur det går till men jag hittade inget om det direkt. Det jag däremot hittade var massa forum där många berättade att de blev motarbetade och ingen trodde på dem. Vissa hade bara fått beskedet att deras barn var ouppfostrade... Nu var det säkert så det var men jag har hela tiden väntat på att någon ska säga " men är det verkligen så?"
Men som tur är har vi bara mött vänliga, härliga människor som visat förståelse och lyssnat på vad vi sagt. 


En ny favorit är plusplus. Han har tom byggt ett tåg. Det såg inte ut som ett tåg men att han kan låtsas att det är tåg är ju bra för att vara han. 
Kommentera inlägget här: