barnmedautism.blogg.se

Diagnosen har blivit satt på sonen, han har autism (nivå 2), utvecklingskada och antagligen epilepsi. Här tänkte jag skriva ner all erfarenhet och alla tankar jag inte kan med att prata med alla nära och kära om.

Epilepsi?

Kategori: Epilepsi

S fick sin första feberkramp när han var runt ett halv år. Då varade det bara några sekunder men jag satt själv hemma med S i knäet och förstod knappt vad som hänt. Jag ringde 1177 och eftersom han inte var påverkad efteråt behövde vi inte åka in. 
Efter den krampen kom de titt som tätt och alltid i samband med feber så alla vi pratade med på 1177, vårdcentralen, Bvc och barnmottagningen sa att det var feberkramper och skulle snart växa bort. 
De första kramperna kom alltid mitt på dagen men man var ju orolig även på natten så efter första krampen ville jag att S skulle sova i vår säng så man kunde hålla ett öga på honom men han totalvägrade. Efter några timmar slummrade han till en stund men han visade tydligt att han inte ville sova i samma rum som någon annan. Annat är det nu, nu får vi honom inte att sova ensam...
 
När han var runt två år gjordes ett EEG på honom men det visade inget ovanligt. Endel läkare sa att vi skulle ge honom både alvedon och ipreen med så få timmars mellanrum som möjligt för att undvika kramperna medans vissa sa att det spelade absolut ingen roll alls om vi gav värktabletter. 
 
I våras hade han feberkramper var annan eller var tredje vecka och efter det tog det en vecka för honom att återhämta sig så jag gjorde inget annat än vabba. 
Det var då vi började se vissa mönster i när han krampade och även om han hade feber efter kramperna så var det inte alltid han hade feber innan. De kom alltid efter vi hade varit ute på något äventyr (räckte med någar timmar för länge hos farmor och farfar) eller efter för "många" dagar i sträck på förskolan. När han började på ny avdelning nu efter sommaren var hans rekord 8 dagar i sträck. Då klarade han tisdag-fredag, ledig lördag-söndag och sen klarade han måndag-torsdag. Fast på torsdagen gick det en timme sen fick han kramper så jag fick hämta honom.
 
Som tur är har vi nu en riktigt bra läkare som gjorde utredningen som tar tag i detta. Hon är övertygad om att han har epilepsi och vi ska försöka oss på ett EEG och sen börjar vi med epilepsimedicin oavsett vad det visar. Enligt henne har man feberkramper två gånger i sitt liv sen klassas det som epilepsi. Tänk så många veckor han har legat sjuk i soffan i onödan, tänk om man bara hade stått på sig tidigare och krävt en ordentlig utredning av kramperna, då kanske han inte hade varit så mycket efter i sin utveckling... Men "tänk om" tankar är ju inget att lägga energi på utan nu hoppas vi att allt flyter på och att han kan få må bra när vi hittat rätt medicin.
Kommentera inlägget här: